Bryta vanor är inte det enklaste

Varför är det så svårt att kom ur gamla hjulspår egentligen? Det borde inte vara det kan man ju tycka. Ja jag har ett specifikt exempel i åtanke men jag menar det också allmänt. Mitt exempel är att byta bank. Jag har velat byta bank hur länge som helst nu. Banken som jag är med har helt enkelt inte alls några bra villkor och jag bannar mig själv varje dag över att jag är med dom. Ändå, låter jag åren, månaderna, veckorna och dagarna rinna förbi utan att göra något åt det. Jag går där på ica och inser att jag inte kan använda kortet där, jag försöker att föra över pengar men det kommer inte komma över till någon förens om tre bankdagar. Nej då väldigt dumt och det enda jag behöver att göra är att sätta mig vid datorn i fem minuter och bara byta till någon annan bank som jag tycker verkar bättre. Det är ju inte som att jag gift mig med min bank och lovat att finnas och stanna kvar i nöd och lust. 

Nej jag har ju rätt att bar byta huxflux om jag skulle vilja det. Jaja... kanske någon annan dag. Men såhär känner jag att det är med allt. Jag går alltid till samma ica butik här i stan, fast att jag egentligen tycker om en annan bättre. Jag köper hem samma städprodukter fast att jag tycker att dom luktar pyton. Jag kör in med fronten av bilen i garaget, VARJE GÅNG, fast att jag vet att jag kommer hata mig själv imorgon när jag måste backa ut den. Jag köper alltid cappuccino fast att jag tycker så mycket bättre om cafe latte. Varför fortsätter man att göra sånt? Är jag den enda? Jag tror inte det, och jag tror ingen av oss kommer att ändra oss.